Tänk tanken att coronaviruset är ett kroppsligt sätt att visa dig själv att du är helt slut. Tillåt den tanken. Var kvar i den tanken en stund.
Medan du är kvar i den tanken vill jag påpeka att jag verkligen inte håller på att uppmuntra människor till att avstå vaccin, jag vill bara utforska vad den egentliga innebörden är av coronaviruset.
Allt som sker har någon form av funktion. Däremot har funktionen i sig inte nödvändigtvis någon mening utan den får sin mening när den sätts in i samspelet mellan människan (eller annan varelse) och dess omgivning. Argumentera gärna emot för det här är en bärande punkt i mycket av min livsfilosofi och den behöver prövas rejält.
Tänk tanken att coronaviruset, ja kanske rentav allt som kallas sjukdom, är en medvetandegörandebroms, ett sätt att förmedla att nu funkar det inte längre om jag inte får hjälp?
Tänk om det är så?
Tillåt tanken. Sitt tyst med den en stund.
Tänk
om
det
är
så?
Foto: Fusion Medical Animation
Dela inlägg
Svara
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Jag tror inte att det är så! Kroppens otroligt sinnrika balans- och försvarssystem har utvecklats och testats under årtusenden. Vilka alternativ som inte överlevt har vi ingen aning om. Men när din tanke väl är väckt kan den användas och bli en utmaning och uppmaning för dig, oss och vidgat till mänskligheten. Ger oss nya berättelser. Precis som du gör nu!
Jag tycker att detta år av pandemi och begränsningar gett oss många anledningar att ompröva våra sätt att leva. Det behövs mycket mer av OMTANKAR!
Alltså ordet OMTANKAR, det älskar jag. Jag tycker om sättet du svarar på. Tydligt att du inte tror det är som jag lyfter fram och samtidigt välkomnande av en ny tanke, en OMTANKE.
Intressant! Tack för frågeställning.
Har du lyssnat på psykiatern William (Bill) Pettit? Han pratar om att även kroppsliga symptom tillhör varningssystemet och allt ”skriker” tills du lyssnar.
Tack Hannah. Det ringer nån klocka att du tipsat om honom förut. Hur som helst håller jag helt med om det du skriver. Det sätt som jag hittills har tänkt på det är att ”det trycker på, det som behöver bli sett, tills att det blir sett”. Tar man till sig den tanken kan det väckas en nyfikenhet kring saker som stör en som ständigt dyker upp liksom den där hackspetten på Kalles Julafton. Arapappaparia (eller hur det nu ska skrivas hur hackspetten låter). Plötsligt blir det ett budskap som behöver nå fram och inte något som ska viftas bort. Men oj vad jag (och tippar på att andra känner igen sig) viftar bort mycket!
Ja, mer Omtanke! Kloka ord, tack Hannah! Jag är själv en bortviftare och jag kommer ihåg från min uppväxt att mycket viftades bort. Kom igen, ta dig i kragen, det är klart att du skall gå till skolan osv.. Jag är mer medveten nu, har lärt mig med åren, men jag ser ju att jag har överfört det där på mina barn ! När det gäller viruset tänker jag att det går över, men jag kommer att vaccinera mig av Omtanke gentemot omgivningen.