Det är fel på mig!

När jag pratar om skam är det vanligt att jag får höra ”det där är väl inte skam”. Jag tror det beror på att de flesta tänker på skam som en känsla medan jag framför allt vill lyfta fram skam som en osynlig reglering av relationer. När skam inte förstås eller tas om hand kan den lätt begränsa oss. 

I min iver att förstå skam har jag nästan dammsugit allt som skrivits i ämnet. Ett namn jag tidigt upptäckte var Suzanne Retzinger, en amerikansk psykoterapeut, författare och forskare känd för sitt arbete om skammens roll i nära relationer. Intressant nog var vi båda deltagare på en workshop om skam för några år sedan – och först efteråt insåg jag att det var hon. Skammen kom som ett brev på posten (njae, som brev brukade komma på posten)!

Skam och sociala band

Retzinger använder begreppet ”sociala band” (social bonds), vilket även hennes kollega, sociologen och professor emeritus, Thomas Scheff gör, som en metafor för det emotionella bandet mellan människor. För henne är skammen direkt kopplad till bandets tillstånd.

• När bandet känns starkt → du upplever relationen trygg, ömsesidig och intakt
• När bandet känns hotat → du känner skam

Skam är alltså inte i första hand ett tecken på ”fel i individen”, utan ett tecken på att relationen upplevs som osäker i stunden. Att det finns en risk att relationen ska spricka, att du riskerar att bli avvisad.

När bandet hotas i vardagen

Vardagshändelser kan sätta bandet på prov, till exempel när:

• någon inte svarar dig
• den andres ton blir kylig
• du blir avbruten
• dina känslor inte tas på allvar
• du känner dig korrigerad eller förlöjligad

Ofta sker detta utan avsikt. Den andra personen vill inte vara elak, men din kropp reagerar ändå med skam – som om det vore något fel på dig!

Om vi inte har stöd att uttrycka det vi känner får skammen ofta oss att:

• gå till attack mot den andra
• kritisera oss själva
• dra oss undan (fysiskt eller in oss själva eller både och)
• förneka smärtan

Ironiskt nog försvagar just dessa reaktioner bandet ännu mer, trots att de är försök att skydda det. Samtidigt framstår det ofta i stunden som otänkbart att göra det som vore bra, att uttrycka det vi känner. Det är viktigt att förstå att det som behöver komma fram kan vara ilska likväl som sorg. Att visa sig sårbar handlar inte om svaghet, tvärtom, det krävs mycket mod. Men risken att inte bli mottagen får oss att hålla tillbaka.

Intakt och skadat band

Ett intakt socialt band kan innehålla oenighet och ändå kännas tryggt. I ett skadat band däremot upplevs missförstånd lätt som personliga avvisanden. Neutrala handlingar tolkas som kritik eller avstånd – och en ond cirkel av skam kan uppstå. Slutsatsen blir ”Jag förtjänar att må så här, det är fel på mig!”

Hur man reparerar det sociala bandet

Målet med skamarbete ur detta perspektiv är att reparera det sociala bandet. Det sker när någon får uppleva:

• att bli sedd
• förstådd
• känslomässigt bekräftad

Med Retzingers glasögon är skam alltså inte ett individuellt misslyckande, utan ett relationsfenomen. Skam visar var det sociala bandet känns hotat – och pekar samtidigt på var läkning behöver ske. Läkningsarbetet behöver inte ske med den till vilket det sociala bandet brustit, det viktiga är att det är tillsammans med någon du känner dig sedd, förstådd och känslomässigt bekräftad av.

Det fina är att det inte finns något bäst före datum och relationer stärks när det sociala bandet repareras. Har du något som behöver läkas i dina relationer? Hör av dig!