Jag vill slå ett slag för mindre attraktiva tillstånd, och just idag gäller det avundsjuka. Att vara avundsjuk. Alla har garanterat varit där och missunnat någon annans lycka. I stället för att försöka låta bli att vara avundsjuka kan vi acceptera när det sker och få fatt i värdefull information. På det sättet kan den avundsjuke bli avundfrisk.
Återigen, vem har inte varit avundsjuk någon gång? Kanske fick en klasskompis bättre betyg än dig och då hjälper det inte att dina betyg ändå var väldigt höga. Kanske fick någon ett jobb som du tänkte att du skulle få och tankarna målar upp en bild av dig som mindre värd.
Avundsjukan, missunnsamheten, blir ett sätt att trycka ned den andre så att du inte behöver känna dig dålig, så att du inte behöver skämmas över att inte ha blivit vald, över att den andre kan men inte du.
Det är lätt att förstå att folk inte går runt och skryter med att de är avundsjuka, det är inte direkt något positivt grunddrag att skylta med. Men om den trycks undan finns det information som går förlorad.
Låt mig ge ett konkret exempel. Jag fick höra om en person som ska ge ut en bok. Utan att ens veta några detaljer hamnade jag direkt i avundsjuka. Jag tänkte: ”Vad orättvist! Det borde varit jag som fått ge ut den! Varför har inte jag blivit kontaktad av något förlag?” Tillståndet var inte alls skönt att vara i, det sänkte mig. Jag kunde inte alls glädjas med personen i fråga.
Jag stannade upp i avundsjukan och frågade mig vad som egentligen pågick. Det fanns en ledsen del i mig som längtar efter att få skriva och få något utgivet, att få bekräftelse att även jag har något att bidra med.
Det fanns också en lite mer arg del i mig som handlade om att det faktiskt är möjligt för mig att få något utgivet. Men kanske inte just nu, och det ska vara på ett sätt som passar mitt skrivande.
När jag tillät de här tankarna att finnas släppte missunnsamheten och jag kunde känna ”kan hen kan jag”. Personen blev nu en inspiration och inte alls någon som jag var mindre värd än. Jag hade blivit avundfrisk.
Hur har du det med din avundsjuka?
Foto:Artem Beliaikin
Dela inlägg