Att göra någon besviken

Sårbarhet

Har du haft den känslan någon gång? Oron, rädslan att göra någon besviken? Idag tog jag mod till mig och pratade med en person som jag skulle leverera ett ”negativt” budskap till.

Att säga något som jag tror kommer tas emot negativt är sårbart. Jag har märkt hur jag ofta vill ta till ett kommunikationssätt som minskar obehaget. Att mejla är ganska ofarligt. Ingen ögonkontakt, bara ord som skickas iväg elektroniskt. Det värsta som kan hända är ord tillbaka. Nackdelen är risken att det inte kommer något svar alls vilket kan få negativa tankar att köra igång. Nästa nivå är att ringa. Ugh, där börjar det redan brännas. Inte nog med att budskapet ska levereras, personen som tar emot kan reagera i realtid med ord som förstärks av röststyrka och nyanser. Det finns lite tid för eftertanke. Dessutom kan personen reagera med tystnad. Aj! Sårbarast av allt är ändå ett möte ansikte mot ansikte. Även det i realtid och då är alla sinnen närvarande!

Dagens budskap skulle levereras ansikte mot ansikte. Det handlar om min terapeut. Vi hade egentligen ett antal möten till inbokade, men jag hade bestämt mig för att detta skulle bli det sista för våren och sedan tas upp till hösten igen. Nu kanske du tycker att ”det där var väl inte så farligt”. För mig var det dock mycket obekvämt att föra fram. Tankar flög omkring såsom ”nu tror hon att jag tycker hon är dålig” och ”men vi har ju bestämt att ses fyra gånger till, du kan inte avbryta nu”.

Jag tog tjuren i hornen direkt. Samtidigt som det var himla obekvämt (jag märkte hur ögonkontakten blev svår för mig, jag sänkte blicken) peppade jag mig själv att VÅGA för det är just i det sårbara som det stora lärandet finns.

Hon tog emot det väl. Jag kände att mitt beslut var genomtänkt och att det bottnade i mig själv. Jag kunde stå för det jag sa, det var inte bara något svepskäl för att avsluta. Jag blev i stunden varse att avslut även är en möjlighet. På samma sätt som jag ger företräde till tankar att mitt beslut skulle vara något negativt kan jag träna mig i att tänka att mina beslut kan vara något positivt för andra.

Det stora lärandet för mig kom inte av att avsluta terapin, det kom av att prata om hur sårbart det var för mig att leverera budskapet. Jag stärktes i min övertygelse att våga vara sårbar. Mitt lärande kommer när jag vågar avvika, när jag vågar framföra något som jag är orolig för hur det ska tas emot. Jag vågade vara kvar i obehaget idag. Jag vågade vara sårbar. Och jag påminner mig om det fina att jag värdesätter mina relationer.

Foto: Zulmaury Saavedra

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.