Att be om stöd

Jag möter många människor i mitt “nya” liv och slås av hur mycket vi har att vinna på att dela det vi bär på, oavsett om det är glädje eller sorg. Det sägs ju att delad glädje är dubbel glädje och jag vill bestämt hävda att alla känslor mår bra av att delas. I praktiken är det dock inte så enkelt. Tvärtom finns mycket som hindrar människor från att öppna upp.

“Det sitter långt inne att be om stöd, att dela smärtan med någon. Jag vill inte vara besvärlig, inte riskera att jag belastar någon annan om jag öppnar mig.” Jag har fått tillåtelse att skriva ut citatet och jag tycker det fångar något mycket väsentligt. Det sitter väldigt långt inne att be om stöd!

Att det ska vara så svårt! Kanske är det allra svårast att dela när du känner dig låg. Det bästa vore att du vid första minimala förnimmelse skulle ta kontakt med någon du känner dig trygg med. Istället drar ofta en ond spiral igång som snabbt leder nedåt. Mer och mer färgas av det negativa. Initiativförmågan försvinner och tankarna späder på självföraktet.

Tröskeln i ett sådant läge är hög eller snarare är det så att den görs hög. För i verkligheten är det inte alls hopplöst men det upplevs så. Ibland finns det inte någon att dela det sårbara med och det i sig kan smärta. Det blir en skam över att inte ha en partner att dela livets upp- och nedgångar med. Men även de som har en partner kan uppleva tröskeln hög. Att berätta om något sårbart kan bli svårare ju längre in i relationen man kommer. “Vad ska hen tycka att jag inte tagit upp detta tidigare? Det borde jag gjort för länge sedan!”

Utöver relation kan även tid vara en parameter som spökar. Det finns inte tid helt enkelt. Ett krävande arbete, små barn, åldrande föräldrar och liknande kan bli hinder på vägen. Du orkar inte dra upp “ännu en sak” eller så framställer du ditt problem som litet i förhållande till det andra som pågår. Saken är bara den att något som får dig låg ÄR VIKTIGT. Tänk om vi inte värderade känslan att känna sig låg utan kunde förstå den som ett viktigt budskap?

Den erfarenhet jag vill förmedla är en paradox. Det som jag haft svårast att dela har också varit oerhört befriande att uttrycka. Självklart ska du inte öppna upp för första bästa person. Att öppna upp och inte bli mött kan göra tröskeln mycket, mycket högre. Det är därför jag som terapeut arbetar med “slow is fast and less is more”. Det är faktiskt helt i sin ordning att vissa ämnen är svåra att dela. Det är den levda kroppens finkalibrerade sätt att inte öppna upp förrän den känner sig helt säker på att bli mottagen.

Foto: Priscilla Du Preez

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »