Ännu en gång en man #4

foto: Joakim Berndes

Så möts vi av nyheten att en man dödat och/eller allvarligt skadat andra och/eller sig själv. Låt oss stanna upp en stund. Vad finns det för information i detta återkommande fenomen? Ännu en gång var det en man som utförde ett våldsdåd. Varför en man? Varför ännu gång en man?

Mitt mål med denna text är och kommer att vara detsamma varje gång: att sätta en parentes kring ålder, civilstånd, religionstillhörighet, hudfärg och andra sociala markörer för att sätta fokus på det återkommande inslaget att det handlar om en man. Nästan alltid om en man. 

Situationer som upprepar sig kan innehålla viktig information. Att stanna upp och inte värdera är nödvändigt för att förstå vad det handlar om.

Jag anser att det våld vi ser inte är det egentliga problemet. Vi behöver tänka i andra banor – ungefär som att en svamp i själva verket är en mycket liten fruktkropp på ett gigantiskt underliggande nätverk – mycel. Precis så behöver vi tänka kring mäns våld, oavsett om det är skjutningar, självmord eller misshandel i nära relationer. Att det vi ser är bara toppen av något mycket större. 

Viktor Frankl har sagt något som passar in i sammanhanget. “Between stimulus and response there is a space. In that space is our power to choose our response. In our response lies our growth and our freedom.” Vad som intresserar mig är just det mellanrummet mellan stimuli och respons, alltså det som försiggår mellan att förövaren fått någon form av förnimmelse och att han sedan utför våldshandlingen. 

Dessa handlingar kan beskrivas som vansinnesdåd, men de kan även ses som utfall av en kraftig begränsning av valmöjligheter. Våldet blir den enda möjliga utvägen trots att det egentligen finns många fler alternativ där ingen skulle komma till skada. 

Varför var inte de alternativen tillgängliga denna gång heller?

Dela inlägg

Svara

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.