Tålamod, förståelse och en stor fet glass

Alldeles nyss njöt jag av en stor fet glass. Allra mest njöt jag ändå av ett antal ord jag för en stund sedan fick höra. Tänk att några ord kan påverka en så mycket!

”Kan du inte vara här varje dag?, det funkar mycket bättre då.” Att de orden fick mig att glädjestudsa hem kan förstås först om jag backar lite i tiden. För ett år sedan fick jag höra saker som inte passar att skriva i denna blogg. Det var ord jag parerade utifrån en intellektuell förståelse att de egentligen inte handlade om mig. Men efter en tid orkade jag inte hålla upp skölden och orden borrade sig rakt in i hjärtat. Där och då var jag på väg att ge upp. Kände mig misslyckad. Men jag började istället uttrycka inför andra hur jag kände mig. Jag erkände att jag kände mig svag.

Att jag idag firar är resultatet av att jag hade tålamod, stod kvar och bad om hjälp när det kändes som värst, att jag nyfiket har undersökt sambandet mellan känslor och behov, men framförallt att den som uttryckte orden ovan fortsatte göra det dag efter dag. Jag fick därmed möjlighet att prova nya förhållningssätt gång på gång. Alla mina ”misslyckanden” var ju egentligen steg framåt mot den förståelse som jag saknade.

Jag har nu förstått hur viktigt det är att utgå från den andres värld. Det är så lätt att påverkas av sitt eget moraliska filter och tycka att den andre ska uppföra sig som man själv gör. Men om den man möter protesterar på olika sätt dag efter dag, då är det något centralt budskap som man missat. Det har jag nu förstått. Att söka upp den andre där hen befinner sig innebär inte att man ger upp sig själv, det är att visa förståelse för att resan ALLTID börjar där den man möter befinner sig.