Gjorde ett tankeexperiment på Facebook idag. Ställde frågan hur läsarnas situation skulle förändras om de vore nakna. Givetvis varierade svaren beroende på vilka situationer personerna befann sig i. Att jobba hemma naken skulle kanske kännas udda men vara fullt genomförbart för de flesta. Men att naken besöka en elev på praktikplats skulle leda till enorm skam. Och troligtvis frihetsberövande…
Starka skamkänslor gör att vi känner oss just nakna och som om vi tappat all värdighet. Det är därför som tankeexperimentet blir så spännande. Det vi kan komma åt är det som kallas röd, sund skam. Det är sunt att bli generad om jag skulle få för mig att cykla naken till jobbet en dag. Det är lite kul som tankeexperiment att se sig själv på cykeln, men skammen ser till att det stannar vid en tanke.
Den vita, giftiga skammen däremot handlar om att vi betraktar oss som värdelösa, skammen har då blivit en del av vår identitet. Det här sker om man i stor utsträckning blivit avvisad, vilket kan ske såväl för det lilla barnet som för den vuxne.
För att skammen inte ska styra våra liv behöver vi lära oss att uttrycka den, att reflektera över vad som orsakat den. Vi behöver skammen men också oliktänkande och normutmanande människor. Vi behöver sårbarhet.
Att uttrycka din sårbarhet innebär att de du möter kan bli glada, de kan bli ledsna. Att de vill närma sig eller ta avstånd. Att uttrycka din sårbarhet innebär att du kan få reaktioner du inte har kontroll över. Att inte visa din sårbarhet är därför ett sätt att uppleva att du har kontroll. Priset är att du begränsar din utveckling, ditt liv.
Foto: Annica Mari
Dela inlägg