Det var nästan två månader sedan jag skrev ett inlägg. Jag har tänkt så många gånger att jag ska skriva ett nytt. Jag har påbörjat flera och sedan har det stannat vid utkast. Nu bara måste jag skriva något!
Varför? Jag tycker om den enkla frågan som alltför sällan ställs.
Varför?
Varför måste jag skriva något i bloggen?
[…] […] […] […] […]Ja, varför måste jag skriva något? Jag testar med att avsluta följande mening: Jag måste skriva något i bloggen för annars…
… är jag rädd att följarna ska sluta läsa det jag skriver.
… är jag rädd att Sårbarhetsdepartementet ska tyna bort.
… är jag rädd att det jag gör och gjort för Sårbarhetsdepartementet ska vara bortkastat.
Jag testar också att omformulera och avsluta meningen så här: Jag vill skriva något i bloggen för…
… jag tycker om att skriva och dela med mig av mina tankar.
… jag tycker att det jag skriver är viktigt och vill förmedla det.
… att fler ska hitta in till bloggen.
Det blir väldigt annorlunda när ordet måste byts mot vill. Jag märker att jag styrs mycket av vad andra ska tycka. Att utkast läggs åt sidan för att de inte skulle vara tillräckligt bra. Jag kan också tydligt se att jag upplever ett krav att skriva ofta. Som om det skulle vara viktigare än innehållet. Som att skrivuppehåll skulle vara något negativt.
Känns skönt att öppet ha reflekterat kring detta mitt måste. Jag känner nu att det är ok att jag skriver oregelbundet. Jag känner också att det inte behöver vara perfekt. Jag får också kontakt med en längtan inom mig att hitta någon att samarbeta med på Sårbarhetsdepartementet. Bara det i sig är toppen att bli påmind om! Kanske blir du som läser nyfiken på vad det skulle innebära?
Har du själv några måsten i livet? Hur förhåller du dig till dem?
Foto: Aron
Dela inlägg
Svara
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Jag är intresserad, kände jag direkt, sen är frågan vad jag hinner med. Tänker att du kunde ha olika teman och skicka ut olika teman till olika personer så skriver du ihop med olika. Kan även skrivas i dialogform. Ha ha idéspruta här:)
Vilken bra idé! Skulle du vilja hitta på ett exempel så hjälper det mig att starta med en första enkel testomgång? Mejla på kalle@sarbarhetsdepartementet.se
Jag måste bara Virka mössor just mu. Det är så roligt och ger massor av energi. Kan sitta uppe sent på kvällen och komma upp tidigt på morgonen och virka, virka, virka. Hr funderat på varför jag känner så just nu och jag tror det har att göra med att jag börjar med en garntråd och så slutar det i något användbart. Det blir klart och det är fysiskt. Efter många års digitalt och administrativt arbete är det oerhört tillfredsställande att virka. Nu har det blivit 25 mössor och 8 sålda och 4 bortskänkta samt massa bilder, bildspel och inspiration till andra som också blivit smittade av att virka. Terapi, skapande, må bra, livsglädje, användbart. Kram från Örebro
Underbart! Vad härligt att du delar. Det smittar verkligen och jag har ju själv sett dina fina verk på FB. Tror vi alla mår bra av hantverksarbete i olika former. Det vi skapar är ju faktiskt ett uttryck för oss själva. På så sätt är det sårbart och många kan nog dra sig för såväl själva skapandet som att visa upp det som skapas. Fortsätt Jessica, du inspirerar! Kram, kram!
Jag har levt länge nu. Snart 80 år. Har senaste 40 åren gått in för att minska ner på MÅSTEN. Det har gått riktigt bra. Min formel har varit:
Vem säger eller vad tycker jag att jag MÅSTE?
Hur och vad VILL jag göra innerst inne istället?
Vad av detta kan jag möjligen BEHÖVA göra – även om jag inte vill?
Tack Dorothy för kloka ord och för att du är med och bidrar.