Efter gårdagens övningar på Sårbarhetsdepartementet kring ILSKA så konstaterar jag att det finns ett stort lärande i att utforska den grundkänslan.
Tommy Hellsten, en av mina favoritförfattare har utforskat ilskan hos sig själv. I korthet menar han följande: Många av oss har lärt sig undertrycka eller rentav förneka vissa känslor i oss själva. Våra föräldrar lät oss kanske inte uttrycka vissa ”negativa” känslor. Men bara för att vi förnekar eller undertrycker betyder det inte att vi blir av med dem. Vi lär oss livsstrategier som till slut blir till omedvetna delar av vår personlighet.
Om man inte fått lära sig att ilska har en viktig funktion, kan ilska vara förenad med mycket rädsla. Och utan det gränssättande verktyg som ilskan är blir det svårt att vara tydlig när andra kliver över ens gränser. Istället fastnar man lätt i beteenden där det gäller att behaga andra, att undvika att andra blir arga. Man blir mästare i snällhet.
Att jag är arg har med mina behov att göra, det signalerar att jag har något eller några behov som inte är tillgodosedda. Om någon annan är arg har det med den personens behov att göra. På så sätt är det en kärleksfull handling mot sig själv att visa ilska. Att säga nej till någon innebär ett ja till sig själv. Att hela tiden säga ja till andra innebär att man hela tiden säger nej till sig själv.
När du senast blev arg, vad kan det ha varit för behov som inte var tillgodosedda i dig?
Foto: Annica Mari
Dela inlägg
Svara
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Glad över att läsa ditt skrivande. Det är som att få ta del av dig utan att vi ses. Härligt. Håller ofta med i ditt utforskande men i det här sista om ilska funderar jag på om du verkligen har ”tänkt hela vägen”?
Bakom ilskan
av Kalle
Efter gårdagens övningar på Sårbarhetsdepartementet kring ILSKA så konstaterar jag att det finns ett stort lärande i att utforska den grundkänslan.
Det stycket jag reagerar på är det här:
På så sätt är det en kärleksfull handling mot sig själv att visa ilska. Att säga nej till någon innebär ett ja till sig själv. Att hela tiden säga ja till andra innebär att man hela tiden säger nej till sig själv.
Att säga nej till någon annan behöver i min värld inte alltid vara ett ja till mig själv. Min mamma säger nej till att inte dricka i ensamhet så att hon smäller av och jag ser det inte som ett ja till henne själv. På ett sätt ja men inte som någon absolut sanning. Att säga ja till andra kan också vara att säga ja till mig – om vi hittar sätt att möta behov på som både är ja till dig och ja till mig. så ser jag det.
ville att du skulle veta – utan att du behöver hålla med!. Stor kram
Tack Liv. Först blev jag glad när jag började läsa din kommentar, sedan kom en våg av skam när jag kände att ”hjälp, vad har jag skrivit?”. Det fina är att jag kom tillbaka till en känsla av tacksamhet att du tagit dig tid att svara. Det finns ett lärande för mig i detta. Det var lite svårt att förstå ditt exempel med din mamma, men jag tänkte på ”de tre kanalerna” och då påminns jag om det ömsesidiga beroendet där bådas behov kan tillgodoses samtidigt. Var det det du tänkte på?
För mig är det hjälpsamt med den förenklade version jag beskrev, men det är bra att bli påmind om att det finns sätt där ett ja för den ena inte automatiskt innebär ett nej för den andra. Och jag blir också påmind om hur viktigt det är att vara medveten om sina val och ge tid till reflektion.
Tack Liv!