Säg som det är

Enligt journalisten Janne Josefsson lever vi i ett krigsliknande tillstånd. Vårt folkhem har monterats ned och Sverige sticker ut som ett land i svåra konflikter, skrev Janne i Dagens Nyheter 7 september.

Jag har märkt hur lätt det är att dras med i ett sådant tänk. Där jag bor händer det ganska ofta att helikoptrar hovrar i luften. De flesta tänker nog varje gång att det är jakt på gängkriminella och visst kan det vara så, men det har även hänt att någon dement gamling gått vilse eller att det letas efter ett barn som inte kommit hem. 

Har du väl anammat Jannes perspektiv, tolkas allt enligt det filtret. Varje dag kommer du få nya exempel på att ”Sverige har blivit sämre”, och så blir det en sanning. Och en dag yttrar du kanske ”Jag säger bara som det är.” 

Om vi verkligen ska göra det som Janne är inne på, att säga som det är, då är det framför allt ett faktum som ingen kan bortse ifrån. Oavsett om vi tittar på anlagda bränder, sprängningar, dödsskjutningar, våld, självmord eller koranbränningar, så är det en sak som sticker ut. 

Det är män som står bakom i princip alltihop. Män.

Ska vi komma till rätta med våldet, oavsett form, är det nödvändigt att stanna upp och fundera på varför det är män som är den råda tråden i allt som har med våld att göra.

Janne påstår att det idag nog inte finns någon som vet vad som ska göras för att få tillbaka ett gott samhälle. Klart att det finns människor som har tankar och idéer!

Vi lever inte i ett krigsliknande tillstånd Janne, däremot har vi några tusen unga killar och vuxna män som tar till våld på samma sätt som du och jag greppar en penna och skriver en krönika. Och så finns det en uppsjö av människor som köper den narkotika som de gängkriminella slåss om att få sälja.

Det är där någonstans vi ska börja. Med de unga killarna, med männen och med köparna av narkotika.