Var går gränsen?

En känd artist åtalas idag för stämpling till människorov efter att i helgen ha blivit flerfaldigt prisad på P3 Guldgalan. Nu kommer hård kritik mot Sveriges radio. Låt oss stanna upp i detta högintressanta fall och se vad som händer om vi skruvar lite på en av parametrarna.

Jag tror de flesta kan förstå att det väcker känslor när pris delas ut till någon som sitter häktad för anklagelser om grova brott. Det verkar vara så att vi människor har svårt att se människor som de komplexa varelser vi faktiskt är. Att människor kan ha flera sidor, till och med sidor som anses svåra att sammanföra.

Jag tror det egentliga problemet i denna historia handlar om att det finns någon slags romantiskt skimmer över gangstervärlden. Vi är nog många som läser om den, fascineras över att den finns inte alls långt ifrån oss, och samtidigt skulle bli livrädda om vi drogs in i den.

Hur hade Sveriges radio agerat om det varit musik framförd av en person anklagad för pedofili? Jag tror inte vi ens behöver resonera om det. Det finns inte på kartan att en misstänkt sexualbrottsling skulle nomineras. Men en förortsrappare, det är lite coolt, eller?

Var går gränsen? Jag tror det är en omöjlig uppgift att dra en gräns utan att måla in den dömda/anklagade i ett hörn. Du som läser må tycka att jag bagatelliserar, men jag menar att vi behöver kunna visa på goda sidor även hos de som anklagas eller de facto begått grova brott.

Det jag skulle vilja se är att Sveriges radio framhärdar i att artisten ska få sitt pris men att de aktivt tar avstånd från de anklagelser om brott som finns. Och att artisten själv tar avstånd från det och rentav fördömer det för att få sitt pris.

I det sista stycket ligger problemet igen. Att hamna på kant med pedofiler förefaller kanske inte så avskräckande, däremot vill ingen hamna på kant med människor som sitter på våldskapital. Artisten själv lär ligga mycket pyrt till om han inte gör som han gör, det vill säga bedyrar sin oskuld liksom alla andra inblandade. Ingen tar på sig någon skuld trots att det så klart finns flera som vet hur det ligger till vad gäller människorovet.

Artisten måste stärkas i musiken och för att ta avständ från kriminalitet även om det riskerar hans liv. Prisa artisten för MUSIKEN. Hylla det som är gott och lys upp de vägar som leder till att människor växer, men var stenhård i markeringen att våld är aldrig ok, varken att uppmuntra eller utöva. Det förflutna kan inte ändras, men i vägen framåt finns alltid ett ansvar och val.

Unga på glid behöver se äldre som väljer alternativa spår och väljer bort ett kriminellt liv. Där har vi vuxna ett stort ansvar att uppmuntra den processen. Jag tycker Sveriges radio gör rätt men de behöver bli tydligare.

Foto: Lionello DelPiccolo

2 kommentarer

  1. Jag håller i princip med dig, men det skulle vara intressant om P3 skulle ha samma inställning om t ex vit makt-musik. Att artisten tar avstånd är nog inte troligt. Det får väl gå några år innan det vänder för honom och han bestämmer sig för att motverka och fördöma våld. Om han överlever!

    1. Tack Made! Ja, vad hade hänt om det handlat om vit makt-musik? Superintressant fråga! Tycker det är så viktigt att vända och vrida så här för att hitta var gränsen går och upptäcka blinda fläckar. Finns det ”bra” musik med fel innehåll och tvärtom? Allt hänger ju ihop och är samtidigt enskilda delar av en helhet. Betyder det att om något är ”fel” så är allt fel? Att hålla igång denna typ av utforskande samtal utan att det döms är mycket viktigt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »