Utan minsta promill står jag still

Skäms många män så mycket att de behöver ta till alkohol för att våga vara festliga? Frågan dök upp efter att jag sett något jag aldrig sett förut.

För några veckor sedan var jag på en orienteringstävling mitt på Söder i Stockholm. Det var den avslutande etappen på Stockholm City Cup där man inte orienterar i skogen utan mitt bland folk på lite olika platser i huvudstaden. Jag hade knappt sprungit ut från starten när jag möttes av 3-4 män iklädda Bajenmundering som stod och hejade på alla löpare ut på sina banor. Visst, de hade inte tagit sig ut i skogen, det var runt Södra station, men ändå – något liknande hade jag inte varit med om. En hejaklack på en orienteringstävling! 

Med risk för att trampa ned i moralgubbeträsket bör jag nämna att männen även hade en varsin öl i handen, med stor sannolikhet inte den första de druckit för kvällen. Jag tror många upplevde inslaget som festligt. Lite som att det var några tokroliga fotbollsgubbar som passade på att svinga en bägare, eller fem, när det ändå var ett sportevenemang på hemmaplan. 

Det finns ett problem i det här anser jag, och Johan Croneman på DN skrev att ”i dag lär sig ju väldigt unga, väldigt tidigt, att bira och sport hör ihop.” Där vill jag lägga till att unga får signaler att bira behövs för att leva ut sina känslor. Som att det krävs berusning för att våga heja på sitt favoritlag vars matcher man aldrig missar. Eller för att gå ut och heja på ett gäng orienterare på Söder. 

Är det rentav så att många män måste dricka för att våga visa hela sitt register, i synnerhet det som är lite utanför den manliga komfortzonen och ”festligt”? Med risk att festligt och fylla glider ihop och blir samma sak.

Jag går sällan på fotboll men när jag gör det fascineras jag över sången från läktarmännen som ljuder genom matchen med avbrott endast när något går deras lag emot. Då ersätts sången snabbt av ”fitta”, ”hora” och andra ord som jag inte hör så ofta när jag träffar nyktra män.

Vad skulle hända på en helnykter match? Är det ens tänkbart med tanke på reklamavtal och betydelsen av alkoholförsäljning? Skulle sången och könsorden ersättas med tystnad? Kan vi inte testa åtminstone? Eller det kanske är som Magnus Uggla sjunger i Jag dansar aldrig nykter: ”utan minsta promill står jag still.”

Foto: Bence Boros