Pappa är död

Hur förbereder man sig på att ens pappa inte längre finns? Det går inte. Däremot går det att ge plats för känslorna som följer.

När pappa gick bort fick jag lite dåligt samvete för att jag inte grät strax inför, under och efter dödsögonblicket. Jag tänkte att det är så sorgen ska se ut när en förälder går bort – med tårar som rinner och med ljudlig gråt. För mig var den mer som en tyngd i kroppen vilket inte syntes utåt. Och med en gråt som ibland gjorde sig påmind som stockningar i halsen – som en slags ventil för den sorg jag bar och bär på. Jag la märke till att vi sörjde på olika sätt vi som var med i pappas närhet på slutet. 

Det finns inget sätt att visa sorg som gäller för alla människor. Däremot tror jag att det är viktigt att ge plats för sorgen eftersom den visar att något har förändrats. I mitt fall att pappa är död, att livet lämnade hans kropp 03.40 fredag den 9 augusti 2024.

Jag tror också att begravningsceremonin är viktig som ritual, som ett sätt att tillsammans med andra ta farväl en sista gång och sedan gå vidare. Texten nedan är ett utdrag från det tal jag håll på minnesstunden efter begravningen:

”Pappa var inte den som tog plats, däremot gjorde alla hans grejer det som han samlade på sig. Han kunde ha öppnat centrallager med allt kontors- och verkstadsmaterial. ”Man vet aldrig…” är en bra devis för den som inte vill slänga nåt. 

Samtidigt, när pappa låg där på dödsbädden på Birkagården där han tillbringade sina sista dagar, tog han inte med sig någonting materiellt när han väl dog. Han reste med en packning av upplevelser och möten med människor. Inget materiellt. För oss som är kvar har det uppstått ett tomrum, det är det som är saknad, det är det som är sorg. Allt vi varit med om i pappas närhet. Men också det som inte blev av. 

Kvar är vi med ”man vet aldrig-grejerna”. Man kan aldrig ha för många pennor, verkar pappa ha velat säga. Alltid redo att skriva, anteckna.

För vissa är en del av detta kanske mest skräp, men så finns det föremål som betyder något mer, som gestaltar en del av pappa. 

Min grötslev till exempel. Den är nog det ting som jag kommit att värdera mest av allt från pappa. Om någon hittade den på en loppis skulle personen nog inte ens bjuda på den. För mig är den något så mycket mer än en grötslev. Den symboliserar gemenskap med pappa. På mellanstadiet gick jag upp vid femtiden och åt gröt med pappa innan han pendlade iväg till Linköping. Han åkte tidiga morgnar och kom sent hem. Gröten blev ett sätt att få tid tillsammans. 

Det finns en spricka i sleven. Jag vet inte vad jag ska göra när den går sönder. Men det finns ett ämne till en ny slev som jag fått av pappa. Det kanske det är så det fungerar. Den nya generationen tar vid där den gamla slutade. 

Pappa var inte den som tog plats. Men när han behövdes då fanns han där. Alltid. 

Tack pappa.”