Sårbarhet för mig innebär att uttrycka, i ord eller handling, sin otillräcklighet. Vi gör alla vad vi kan för att leva ett gott liv. Att vara sårbar innebär att leva som de icke-perfekta människor vi alla är. Och när vi erkänner det och visar oss operfekta inför oss själva och andra, då uppstår en ny sorts kontakt och ett annat liv.
Sårbarhet är också att våga uttrycka att vi längtar efter varandra. Att behöva någon. Att vara behövd.
Sårbarhet är något individuellt och personligt. Det som för mig är ytterst sårbart kan för dig vara helt ofarligt. Äkta sårbarhet känns. Om du inte känner ett inre motstånd när du tänker på att uttrycka något sårbart, då handlar det inte om din egen sårbarhet.
Varför är sårbarhet viktigt? Att förstå sin otillräcklighet är en förutsättning för att må bra som människa. För mig tog det drygt 40 år att förstå att jag behövde ta tag i det jobbiga för att nå fram till det sköna. Min huvudstrategi har varit att undvika det jobbiga. Det är en strategi som har fungerat väldigt bra under långa perioder, men det har alltid funnits något som skavt. Som dykt upp emellanåt och stört tillvaron. För att bli av med det finns en mängd aktiviteter att tillgå: arbete, sex, alkohol/droger, sötsaker och konsumtion. De har funkat för mig men bara tillfälligt. Jag har testat att jobba mycket för att få höra att jag är viktig, jag har druckit alkohol och blivit ”kung”, jag har haft “one night stands”, jag har frossat i godis och chips och jag har konsumerat ogenomtänkt (det senare är svårt att tro men det finns ju olika nivåer på vad som är ogenomtänkt). Jag förespråkar inget liv i askes som munk eller nunna utan dessa aktiviteter, jag vill bara betona betydelsen av att vara medveten om varför man gör något . Det jag vill ha sagt är att det är stor skillnad mellan att exempelvis jobba för att jag själv mår bra av det jämfört med att jobba för att andra ska tycka att jag duger.
Lyckan finns på ANDRA SIDAN om den sårbarhet som ÄNNU INTE uttryckts.*
För mig är det här en kraftfull paradox som förklarar det omöjliga i att nå lycka om man inte är beredd att ta sig igenom det jobbiga. För mig har uttrycket varit en stor hjälp att hantera sådant som skaver i mitt liv. Vill du känna dig fri finns det inga andra vägar. Du behöver ta dig igenom det som känns obehagligt under ytan och börja med att uttrycka det sårbara. Det är enkelt att hitta skäl att undvika det. Men då kommer du aldrig till andra sidan. Du kanske hittar en tillvaro som är helt ok, kanske riktigt bra. Men jag tror att det alltid kommer finns något som känns obekvämt.
Finns det något som skaver i ditt liv? Något litet, något stort? Något i relation till dina barn, fru/man/partner, chef, kollegor, anställda, barns kompisars föräldrar, släktingar eller andra? Det är helt normalt. Då är du mänsklig. Samtidigt vill du skulle kanske göra något åt det som känns fel just nu och vet inte hur du ska göra eller du kanske helst vill undvika att erkänna det? Då kommer du troligtvis att vilja följa den här bloggen.
Du kan börja läsa bloggen var som helst.Om du klickar på länken till höger ”Läs från början” så kommer du till första inlägget. Du kommer också att kunna följa bloggen ämnesvis då jag kommer att tagga inläggen med olika teman som till exempel Arbete, Kroppen, Relationer, Barn och familj.
Arbetet på Sårbarhetsdepartementet inspireras av flera källor: erfarenheter från Polstjärna, Non-violent communication, sorgbearbetning, Compassion, improvisationsteater och Photolangage. Och mer lär tillkomma. Tipsa gärna.
*Har inspirerats av Gordon Neufeld som sa något liknande på en föreläsning även om han inte använde uttrycket sårbarhet.
