om oss

Behovet av att människor vågar visa mer av sig själva är om möjligt ännu större idag. Sårbarhet är grundläggande för att livet ska bli innehållsrikt och inte handla om ren överlevnad. Ingen har nog sammanfattat den mänskliga existensen så bra som Hjalmar Söderberg:

“Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.” (ur Doktor Glas)

I grund och botten vill vi alla bli älskade för de unika individer vi är, men i brist på det kan människor visa upp en bred repertoar av beteenden för att inte hamna i det iskalla ”tomrummet” och skämmas för sin blotta existens. Vissa av de beteendena riskerar att rasera relationer medan andra kan föra människor samman. Att lära sig att förstå skillnaden kan få stor betydelse i ditt och andras liv.

Hur har du det just nu? Det är när vi utgår från hur det faktiskt är, inte hur det borde vara, som vi med rätt stöd kan utvecklas. Sårbarhetsdepartementet kan bli det stödet för dig, såväl privat som på jobbet. Oavsett vem du är, är du alltid välkommen precis som du är till Sårbarhetsdepartementet!

Om Kalle

Jag heter Karl men vill kallas för Kalle. Jag är gift och har tre barn. Jag är väldigt nyfiken på vad det innebär att vara människa. Jag har presterat en massa i mitt liv och njutit av att få leverera och göra andra nöjda. Jag har också upplevt hur det kan bli när jag kört alldeles för hårt med mig själv. 

Efter många år förstod jag att kroppen är något att lyssna på. Det går att springa snabbt i huvudet, men det är med kroppen vi landar. I stunder av upplevd motgång finns det massor av lärande att göra.  

Jag var bankchefen som gjorde ett lappkast i livet. Från toppjobb inom finansbranschen, som jag sa upp mig från för att starta en stiftelse för stöd till utsatta barn och ungdomar, till skolans värld och arbete med elever med behov av särskilt stöd. 

2019 praktiserade jag inom psykiatrin på såväl psykos- som allmänpsykiatriska avdelningar. Det jag tog med mig därifrån var en ökad förståelse för vad som kan hända en människa i livskriser utan stöd. Och att vad som anses normalt har blivit ganska snävt.

En stor del av mitt arbete på Sårbarhetsdepartementet ägnar jag åt forskning kring skam och perception. Inte direkt känslan skam utan skam som regleringsfunktion, det som gör att vi visar oss själva eller inte. Att vara människa är att vara sårbar, men många av oss har en kluven inställning till att visa den sidan av oss själva. För mig har det blivit tydligt att sårbarheten är en vägvisare i livet. Den leder inte in oss på den enkla vägen utan i stället den väg som utvecklar oss.