Cyklade nyss från jobbet på skolan och svängde in på Sårbarhetsdepartementets kontor. Har en sådan go’ känsla i kroppen! Jag kan inte bara cykla omkring med den, behöver få dela den.
Jag har de senaste åren fått mer och mer kontakt både med känslor som skapar obehag och de som är behagliga. De är precis lika viktiga allihop och bär på viktig information. De behagliga är lätta att ta för givet. Det är liksom härligt att ha en skön känsla i kroppen och så tänker man inte mer på det. Numera försöker jag njuta lite mer medvetet i det tillståndet så att jag inte bara ser det som något skönt utan även varför det är skönt.
Vad känner jag i kroppen just nu? Det är en behaglig känsla, det liksom pirrar av livslust. Kroppen känns avslappnad, andningen är lugn, pulsen lugn. Samtidigt vill jag hoppa av glädje, krama folk, köpa någon ny grej jag vet att kontoret behöver som jag snålat in på hittills.
Varför känner jag så här? Teoretiskt är glädje ett slags kvitto på välbefinnande
och uppstår när vi människor upplever livet som meningsfullt, när vi kan bidra med det vi kan, när vi får vara delaktiga i samhället och även kan hantera livet när det bjuder på motgångar. I mitt fall har jag vid flera tillfällen på jobbet denna vecka fått uppleva kontakt med elever som ibland kan vara svåra att nå. Det har känts som det jag gör har betydelse! Att jag har betydelse! Jag har även på hemmaplan fått några stunder med såväl mina barn som min fru då jag känt mig älskad, då jag haft fin kontakt utöver det vardagliga. Och det är inte det att jag inte känt så här tidigare, men jag vill verkligen medvetet njuta av att det känns så här! Jag har även funderat på min närmaste framtid och känt att jag kan påverka den, att jag ska våga fortsätta prova mig fram, våga be om det jag behöver och längtar efter.
Wow, vilken skön känsla detta är!
Behöver jag vara medveten om något mer? Ja, det behöver jag. De senaste åren har jag också blivit medveten om att jag är sårbar i precis detta läge. Jag är så glad att jag lätt drar igång en massa initiativ som kortsiktigt känns helt rätt, men som riskerar att tippa över i dåligt samvete. Min utmaning nu är därför att ”bara vara”. Det går knappt om jag ska vara helt ärlig. För när man befinner sig i det tillståndet förs man mer eller mindre automatiskt till känslan intresse och nyfikenhet. Hela mitt väsen vill utforska och driver på! Men jag kan försöka styra min glädje så att jag handlar på ett sätt som inte innebär en massa nya åtaganden.
PS. Är du män kanske detta är något för dig: Mansvandring
PS2. Vårens sista kurs – anmäl dig nu.
Dela inlägg
Svara
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Go-känsla => sårbar => drar igång projekt => skapar dåligt samvete => känner sig misslyckad….
Fint formulerat! Tänkvärt!
Bra lärdom för mig själv!
Tack Leif för att du är med och bidrar. Känner att det är skönt för mig att höra att det är fler som känner igen det här mönstret. Ha en fin dag!