Förväntningar

Alla dessa förväntningar. Alla krav. Alla måsten och borden. Var kommer de egentligen ifrån?

En fredagkväll för några veckor sedan gick jag på Fotografiska. Kändes lite busigt, gick ensam efter att det blivit lite väl sent att ta med barnen. Så hamnade jag vid en bild jag hade hastat förbi men som jag lyckligtvis gick tillbaka till. Expectations. Det var något särskilt med den. Efteråt kände jag att jag ville ha med den i bloggen och använde för första gången Sårbarhetsdepartementets Instagramkonto och skickade en fråga direkt till fotografen Erik Johansson. Blev jätteglad när jag fick ok och det var då det hände!

Det tog stopp.

Började tänka på vad Erik skulle tänka om han läste denna text. Fick inte ett ord ur mig. Pappret framför mig förblev lika vitt som för killen på bilden. Men vems var kraven och förväntningarna egentligen?

Mina egna.

Erik har fångat något viktigt. Att kraven allt som oftast kommer inifrån oss själva. Från en från utsidan osynlig skara kravställare. För mig kommer jag ibland inte ens till version 1.0. Det blir ingenting, inte ens en anteckning. Och då har jag ändå en massa erfarenhet av att det just är de där halvdana utkasten som blir språngbrädor in till de riktigt bra texterna.

Den här texten är version 1.0 på något större som handlar om de förväntningar som finns på mig som man. Vad kommer från rådande mansnorm, vad kommer från mig själv? Det tänker jag utforska vidare i något av kommande inlägg i bloggen.