På andra sidan

Sårbarhet för mig innebär att uttrycka, i ord eller handling, sin otillräcklighet. Vi gör alla vad vi kan för att leva ett gott liv. Att vara sårbar innebär att leva som de icke-perfekta människor vi alla är. Och när vi erkänner det och visar oss operfekta inför oss själva och andra, då uppstår en ny sorts kontakt och ett annat liv.

Sårbarhet är också att våga uttrycka att vi längtar efter varandra. Att behöva någon. Att vara behövd.

Sårbarhet är något individuellt och personligt. Det som för mig är ytterst sårbart kan för dig vara helt ofarligt. Äkta sårbarhet känns. Om du inte känner ett inre motstånd när du tänker på att uttrycka något sårbart, då handlar det inte om din egen sårbarhet.

Varför är sårbarhet viktigt? Att förstå sin otillräcklighet är en förutsättning för att må bra som människa. För mig tog det drygt 40 år att förstå att jag behövde ta tag i det jobbiga för att nå fram till det sköna. Min huvudstrategi har varit att undvika det jobbiga. Det är en strategi som har fungerat väldigt bra under långa perioder, men det har alltid funnits något som skavt. Som dykt upp emellanåt och stört tillvaron. För att bli av med det finns en mängd aktiviteter att tillgå: arbete, sex, alkohol/droger, sötsaker och konsumtion. De har funkat för mig men bara tillfälligt. Jag har testat att jobba mycket för att få höra att jag är viktig, jag har druckit alkohol och blivit ”kung”, jag har haft “one night stands”, jag har frossat i godis och chips och jag har konsumerat ogenomtänkt (det senare är svårt att tro men det finns ju olika nivåer på vad som är ogenomtänkt). Jag förespråkar inget liv i askes som munk eller nunna utan dessa aktiviteter, jag vill bara betona betydelsen av att vara medveten om varför man gör något . Det jag vill ha sagt är att det är stor skillnad mellan att exempelvis jobba för att jag själv mår bra av det jämfört med att jobba för att andra ska tycka att jag duger.

Lyckan finns på ANDRA SIDAN om den sårbarhet som ÄNNU INTE uttryckts.*

För mig är det här en kraftfull paradox som förklarar det omöjliga i att nå lycka om man inte är beredd att ta sig igenom det jobbiga. För mig har uttrycket varit en stor hjälp att hantera sådant som skaver i mitt liv. Vill du känna dig fri finns det inga andra vägar. Du behöver ta dig igenom det som känns obehagligt under ytan och börja med att uttrycka det sårbara. Det är enkelt att hitta skäl att undvika det. Men då kommer du aldrig till andra sidan. Du kanske hittar en tillvaro som är helt ok, kanske riktigt bra. Men jag tror att det alltid kommer finns något som känns obekvämt.

Finns det något som skaver i ditt liv? Något litet, något stort? Något i relation till dina barn, fru/man/partner, chef, kollegor, anställda, barns kompisars föräldrar, släktingar eller andra? Det är helt normalt. Då är du mänsklig. Samtidigt vill du skulle kanske göra något åt det som känns fel just nu och vet inte hur du ska göra eller du kanske helst vill undvika att erkänna det? Då kommer du troligtvis att vilja följa den här bloggen.

Du kan börja läsa bloggen var som helst.Om du klickar på länken till höger ”Läs från början” så kommer du till första inlägget. Du kommer också att kunna följa bloggen ämnesvis då jag kommer att tagga inläggen med olika teman som till exempel Arbete, Kroppen, Relationer, Barn och familj.

Arbetet på Sårbarhetsdepartementet inspireras av flera källor: erfarenheter från Polstjärna, Non-violent communication, sorgbearbetning, Compassion, improvisationsteater och Photolangage. Och mer lär tillkomma. Tipsa gärna.

*Har inspirerats av Gordon Neufeld som sa något liknande på en föreläsning även om han inte använde uttrycket sårbarhet.

2 kommentarer

  1. Så här i slutet på året brukar man ju summera vad man gjort och varit med om de senaste tolv månaderna. Det kan ju också kännas ganska sårbart när man inser att man inte gjort eller uppnått eller upplevt allt det där man förväntade sig…
    Jag brukar sällan förvänta mig saker (det är ett väldigt bra försvar mot otrevliga överraskningar), men den sårbarhet det här året har ställt mig inför hade jag inte kunnat drömma om… I början av januari drabbades jag av en olyckshändelse, som var så nära att kosta mig mitt liv. Helt plötsligt insåg jag hur oerhört skört livet är. När det handlar om minuter… Och när det handlar om att rätt person finns där, som kan handla utan att tänka… Jag förstår nu hur det är att ha någon att tacka för sitt liv.
    Men jag förstår också att man kan stå inför sitt eget livs avslut och vara fullt medveten om att ”nu är det rätt kört” och ändå inte vara rädd…
    Den oändliga tacksamheten över att faktiskt leva och vissheten om att jag inte behöver vara rädd har gett mig en ny syn på mig själv, min vardag och mina relationer. Jag känner mig starkare, modigare och gladare nu. Och samtidigt ännu mer sårbar…

    1. Tack Sara för din sårbara kommentar. Och just det sista är så viktigt. Det är lätt att tro att ”man gör sig sårbar och sedan är det klart”. Min egen erfarenhet är att tvärtom så ökar sårbarheten, mina känslospröt blir än mer känsliga. Och det verkar som att det är precis så det ska vara. Det är garanterat ett ämne som jag kommer skriva mer om.

Lämna ett svar till Kalle Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.