Det var min första tanke när jag såg mejlet från rektorn att alla som kunde skulle samlas i personalrummet kl 12.30. En elev har dött! I tankarna hade jag redan ringt min vän och skolkurator för att prata om hur vi skulle göra. Sedan gick tanken över till att någon kollega kanske hade dött. Lika snabbt som den dök upp hoppade tanken vidare att rektorn kanske skulle berätta att hon ska sluta. Eller att skolan skulle läggas ned.
En kollega passerade utanför rummet jag satt i. Jag frågade om hon visste något om 12.30.
– Vi ska fira av J. Hon slutar ju imorgon.
Hmm. Kan inte låta bli att både förundras lite över tankens hastighet och det företräde som dessa tankar fick framför olika positiva scenarion.
Har du själv varit med om något liknande? Dela gärna.
Dela inlägg
Svara
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Varje dag. Varje dag utmanas jag av det negativa framför det positiva/nyfikna. Jag vet att detta är en mantel som jag fått med mig från barndomen som jag nu i vuxen ålder försöker skaka av mig. Vilken kamp det är. Jag förvånas över att jag är en positiv människa utöver dessa oväntade händelser. Också över hur otroligt lång tid det tar att skaka av sig negativt bagage, och den aktiva energin det tar att vända skeppet.
Tack för ett bra initiativ!
Tack Emma för att du är med och bidrar genom din kommentar. Jag tror vi alla behöver vara snälla mot oss själva när vi försöker styra på in nya spår istället för de vi trampat upp under många år.